Ångest

Imorgon åker jag iväg på konfirmationsåterträffsläger. Blir borta i hela helgen. Jag hoppas det kommer bli lika roligt som vi hade det på konfan och det tror jag det kan också. Det är inte bara personer ifrån mitt konfaläger utan ifrån alla olika i hela läger i hela Sollentuna. Det ska bli runt 70 personer + alla härliga ledare såklart. Så det är ju en hel del människor.
Problemet är bara att Karin (min fd extra mamma) fyller 40 år och ska fira det genom att åka på kryssning. Sova över en natt. Ha en helt egen hytt med syrran, Anna och Viktoria. Det skulle ha varit skitkul. Det var så sjukt länge sen jag träffade de där tjejerna också. Kanske inte så konstigt eftersom att dem bor i Blekinge. Men jaja, det skulle iaf varit mycket folk man kände och det hade varit helt toppen, det är jag helt säker på.
Så det betyder att jag missar att åka på kryssningen och åker istället på ett återträffsläger. Jag vet inte vad jag vill egentligen. Men nu har jag redan bestämt mig sen långt innan. Jag har verkligen största ångesten. Tråkigt att det skulle vara just på samma helg. Hade varit kanon om lägret var nästa helg eller nåt. Men nu är det som de är.
Så nu jävlar hoppas jag att det blir ett helt fantastiskt läger!!!!!!! Annars blir jag ilsken.

Ifall det här lägret blir lika lyckat som det förra så kommer jag inte ångra mig ett jävla skit. Så vi hoppas på det(!!!)